gronkiwi.blogg.se

Jag bjuder på lite härliga bilder från vår skogspromenad vi tog tidigare idag. Var soligt och det känns nästan lite vårigt ute fast det bara är 4 januari. Känns som vädret jar skiftat helt och nu vet man inte om det är vinter eller vår? Var är snön som prydde marken så fint för ett ta sedan? Jag tycker om snö i lagom mängd och att när det väl kommit så ska det stanna ett tag.

Vi har ju fått en bärstol (begagnad från blocket) i julklapp från svärföräldrarna och den verkar funka utmärkt på just skogspromenader. Har inte hunnit testa den än men när jag gjort det så tänker jag ge er en utvärdering.

"Hon kissar genom pyjamasen och påslakanet blev lite vått så jag bytte påslakanet." för att täcket är säkert inte vått och man kan inte lika väl byta i hela sängen då man inte kan vara helt hundra att hon inte kissat på fler ställen. Jag vet det var mitt i natten men säg till så hjälps vi åt. Sedan är det inte som att det händer varje natt.

Kan ibland inte förstå varför inte min kära sambo kan tänka mer som mig i vissa situationer? Inte för att jag alltid har rätt även om jag inte alltid vill erkänna det. 

 

Inte meningen att hänga ut sambon men nu gör jag detta lite då jag blir lite irriterad när man får göra färdigt det som sambon påbörjade i natt i bönans säng. Måste få klaga lite ibland då det inte alltid är perfekt i förhållandet. Vi har våra duster  och vi är inte alltid så trevliga mot varandra när vi båda kommer igång. Det vi känner är väl att detta är inget som vi vill ta offentligt bland massa folk hela tiden utan vi försöker ta diskussioner och annat när vi är hemma själva.

 

Ska väl tillägga att jag har en väldigt fin sambo (blivande man) som gör väldigt mycket både för mig och Matilda, mer än många andra gissar jag på.

 

Livet rullar på som det ska och vi är väldigt nöjda med vår tillvaro just nu. Matilda utvecklas mer och mer och ger oss mycket värme och kärlek i livet. Snart fyller hon 1 år och det är ofattbart att detta året har gått så fort. Vi ska ha kalas här i helgen och det ska bli riktigt roligt och se vad hon ska göra både med eventuella paket och den tårta vi tänkt göra till henne.

 

Jag har sökt en del jobb inför våren och hoppas att någon ska tycka jag verkar intressant. Har ju sagt upp mig på mitt gamla jobb för att börja på ny kula någonstans. Har sökt två jobb inom skolan och två vikariat i förskolan på ett halvår men hoppas nog mest på de jobben i skolan. Var på intervju häromdagen för en tjänst i Sjötofta och det kändes okej efteråt. Det enda som tar emot är att det tar en stund att köra dit så hoppas nog lite mer på tjänsten i Hössna om jag får komma på intervju där. Förskoletjänsterna är vik på ett halvår och min tanke är då att jag har ett jobb fram till hösten för att sedan kunna söka mig till skolan.

 

Planerna för bröllopet i maj går framåt och vi har redan bokat in en hel del saker, kyrka, präst, fotograf och frisör. Längtar otroligt mycket till den dagen och önskar ibland att den var här redan nu men det är skönt att vi har lite tid på oss. Ska försöka hinna med att göra ordning inbjudningskorten nästa vecka så att vi kan få ut dem snart. 

 

Vi väntar med spänning just nu på att det ska komma en ny liten familjemedlem också, en liten kusin ska titta ut närsomhelst. Kan tänka mig att min käre bror och hans fru är mer spända än vad vi är på vad för person som gömmer sig inne i magen. Den enda önskan jag har är att hen är frisk och att själva förlossningen ska gå bra för dem.

Var i Tidaholm och hjälpte de flytta förra helgen till deras nya hus (jättefint hus och stort) och magen såg ut som att den skulle spricka vilken dag som helst. Man blir ju lite sugen på en till när man ser den mysiga magen. Tänk vad fort man glömmer smärtan man hade. :)

Det finns inget mysigare än att se Matilda interagera med andra barn. Den glädjen är oslagbar varje gång och man blir lite varm i hjärtat att se. I veckan har vi träffat mammagruppen och nu när alla barnen har blivit så stora och mobila så är det intressant och se vad de kan hitta på.

Hoppas vi håller kontakten även framöver.

Måste ju även berätta att vår lilla tjej ställer sig upp mot möbler som hon aldrig gjort något annat. Jag vet att när hon endast ålade lite långsamt på golvet så ville jag så gärna att hon skulle krypa "riktigt" och ställa sig upp. Men jag ångrar mig. 😜 Trappor är roliga att utforska, vi har varit på väg upp på andra trappsteget. (Grind måste fixas nu) 😝

Har varit ett par fina dagar här hemma och vi har försökt komma ut medan solen är framme. Det är skönt att komma från flyttkaoset här hemma lite.

Hösten har verkligen kommit både med blåsten, kylan och de vackra färgerna. Ja tycker om hösten då man kan mysa med te och nu när det är så mycket färger. Idag tog vi med oss gamla brödbitar och gick ner till sjön för att mata änderna. Det var ett rejält gäng som kom fram till oss och de uppskattade brödet. Matilda satt i vagnen och pekade samtidigt som hon sa "titta" och "oj". 

Vi gick vidare ut mot dollarstore, planen var först att ta en ny geocach som lagts ut nyligen men ångrade mig och gick in och handlade lite strumpor. Vi var ute i en timma på promenaden vilket var härligt. När vi kom hem åt vi lunch innan det blev lite lek innan eftermiddagsvilan.

Vi har blivit med hus!!! Fast vi har inte köpt utan vi ska hyra från Oscars gamla scoutledare och hennes man ute i Tvärred. Det ska bli så skönt och slippa bo i lägenhet där man hör hur grannen dammsugar eller hur det går i trappan och när folk smäller i dörrarna. Jag blir tokig och kan inte förstå varför man måste smälla igen dörren när man går hemifrån eller kommer hem? 

Sedan ska det bli otroligt skönt att få en trädgård där bönan kan springa omkring och leka. Jag ser fram emot att skaffa en gunga och en sandlåda till henne som vi kan leka med när våren kommer sen. 

 

Jag har planer på att skaffa sådana stora planteringslådor i trä och sätta potatis, morötter och sallad och att göra äppelpaj och mos från äppelträdet vi har på tomten. Åh vad jag längtar att få flytta ut och det är inte långt kvar då vi har tillgång till huset nu typ så idag flyttar vi in de första flyttlådorna och hoppas att det ska flyta på bra nu under dagarna med att flytta och bära möbler. Vi har lägenheten till sista november, om vi inte hör något annat om att någon kan flytta in tidigare, så vi har ju tid på oss till att städa och flytta lite i taget vilket på ett sätt är lite skönt. 

 

I och med flytten så har vi fått ändra förskoleplatsansökan för lilla bönan. Till hösten augusti 2015 har vi sökt Tvärreds förskola i första hand, sedan Änglagårdens förskola och i tredje hand Fantasia i Vegby. De två sista är fristående och de lagar ekologiskt från grunden vilket lockar väldigt mycket för mig. Sedan har jag hört mycket gott om Tvärreds förskola också där de också lagar sin egna mat om jag hört rätt. Det faller sig ju rätt naturligt att välja tvärred då Matilda kommer gå i skolan där om vi bor kvar åt det hållet så länge. Jag kan säga att jag har inga planer på att flytta nu mer på ett tag förrän vi skaffar hus. Jag tror att den dagen då vi skaffar hus så kommer det kanske ligga mer åt Tvärred/Gällstad men man vet aldrig hur det blir när drömhuset dyker upp, kanske flyttar till Luleå ;)

Matilda växer och om två månader är hon redan 1 år, känns som igår då hon låg i min famn och precis hade kommit till oss. Just för tillfället kör vi tre olika krypstilar för att ta oss fram. Åla/ militärstyle har vi gjort ett bra tag och det går fortast. Sedan kör vi med att hasa lite grann på rumpan vilket är smidigt när man snabbt behöver sitta vid en leksak. Till mammas och pappas stora glädje har vi även börjat krypa på alla fyra. Detta går alldeles för sakta tycker Matilda så vi övergår snabbt till ålandet.

Vi tränar även på att försöka ställa oss mot möbler och stå så en stund. Mest står vi på knäna men vi har lyckats ställa oss två tre gånger. 

Nu ska jag försöka va duktigare på att uppdatera min blogg oftare 😋 

Nu var det riktigt längesen som jag uppdaterade här på bloggen så det känns inte mer än rätt att skriva lite vad som hänt och vad som komma skall. Sommaren/semestern har varit helt underbar för oss alla både med fint väder och att få vara tillsammans och hitta på olika aktiviteter. Vi har gjort många små dagsutflykter och även en längre resa så det har varit lagom mycket att göra. 

 

Vi började semestern med att åka iväg med våra vänner från värmland ( och göteborg) till en stuga i närheten av Kville över en helg. Det var Matildas första stugsemester och det kändes alldeles lagom att vara borta en helg och jag tror att det uppskattades av våra vänner att ha med ett sådant charmtroll. Vi grillade, badade, utforskade närområdet, gick på överklass auktion i fem minuter och bara tog det lugnt. Vi bodde i en ombyggd gårdsbyggnad på en gård med en granne som inte ägde gården.

 

Tillsammans med min mamma var vi på mösseberg i Falköping och klappade djuren som var där och geocacha lite på berget(lite beroende). Jag tror både Matilda och hennes mormor uppskattade dagen till fullo för de såg båda väldigt nöjda ut på de kort som togs under dagen ;) 

 

Även Gränna och Visingsö har fått sig ett besök denna sommaren då vi både handlade polkagrisar, åkte remmalag och gick på museum om S.A Andrées misslyckade polarexpedtion. Sambon uppskattade det sistnämnda bäst och jag själv gillade att utforska Visingsö med hjälp av naturliga hästkrafter. Matilda tror jag gillade att bada och att få se sig omkring i morfars famn under dagen. 

 

Nu ser vi framåt med spänning då min fina brorson Arvid ska fylla hela 2 år och senare i höst ska få bli storebror. Jag ser med spänning fram emot att få se vem det är som döljer sig därinne och att Matilda ska få en till kusin.

Vi kan ju säga såhär att nu under kort tid så har Matilda fått tre styvkusiner då min syster träffat en väldigt trevlig kille som har tre barn sedan innan. Matilda har haft turen att redan fått träffa dem men vi får vänta ett tag till då min syster ska få möjlighet att lära känna dem ordentligt.

Oscars barndomsvän ska även han få barn till hösten och det är väldigt roligt då de verkar vara så barnkära då de varit med Matilda och man kan se att de skulle passa som föräldrar. Jag blir så glad när folk man tycker om får uppleva samma lycka som vi fick för snart ett år sedan. Helt sjukt att vår lilla böna ska fylla 1 år i november det är inte långt kvar ändå, har gått fort. Apropå födelsedagar så ska vi även fira Emmy, våra närmaste vänners dotter, som fyller 2 år i september. 

 

Kan ju även avslöja att just nu ligger vi i startgroparna med planering för en väldigt stor händelse som sker i maj månad för mig och sambon. :)

Nu är vi inne på femte dagen med dieten och träningen och jag måste säga att det går bra. Har funderat och varit sugen på saker men stått emot. Med själva träningen har jag kommit igång med och jag känner mig peppad igen och känner verkligen i kroppen att jag mår bättre av den. Min mage har inte känt svullen sedan jag började vilket jag tror beror på den lilla mängd kolhydrater (bröd, pasta, ris och potatis) och sen sockret. Pratade med min vän som jag gör detta programmet med och vi känner båda två att vi MÅSTE och VILL hålla detta efteråt. Vi kanske inte kommer träna varje dag men maten ska vi verkligen försöka hålla. Sedan kommer jag nog inte äta kvarg eller keso hela tiden utan ta grädde ibland och äta bröd och smör men i lagom mängd. Tror även att fika inte får gå till överdrift men vi måste få unna oss IBLAND.

 

Har ju sökt lite jobb nu som börjar i höst bara för att se om jag är intressant på arbetsmarknaden och för att det nog kommer ut fler jobb nu på hösten än till våren. Jag har ju igen bråska att börja jobba men skulle den rätta tjänsten dyka upp så kanske jag börjar tidigare. Planen för mig och sambon när bönan föddes var ju att jag skulle vara hemma hela första året och han 5-6 månader. Hursomhelst så har jag blivit kallad till två intervjuer, en i förskoleklass (behörighet) och en i förskola ( ej behörig men erfarenheten då de är inom det jag jobbar nu) Vi får se hur intervjuerna går och hur det känns när jag varit där. 

 

I övrigt så är bönan nu 7 månader och hon utvecklas för varje dag. En riktig liten pratkvarn har vi här hemma som gärna undersöker och testar. Vi är fortfarande inte i krypstadie men vi har börjat mer att ta knäna under magen och lägger oss lite på sidan för att eventuellt kunna ta oss framåt. Planen är att träffa mammorna i föräldragruppen nu och det ska bli spännande att se hur de andra barnen har utvecklats. Matilda var ju först med att sitta själv. 

Matilda har tränat på att hålla sin vällingflaska själv och idag så har hon lyckats och en stolt mamma och pappa tittade på när hon åt alldeles själv i min famn. Maten annars är  rätt enformig för henne, mest grönsakspureer och gröt som står på menyn. Vi har tänkt börja göra mer rätter såsom rödspätta och kyckling när hon ätit upp denna omgång av pureer. kan ju även tillägga att det inte kommit några tänder och vi tycker verkligen de kan börja komma nu!

 

Apropå tänder så har jag varit och lagat mitt andra hål på kort tid och det är två kvar iallafall innan jag kan börja tänka på frisktandvård. Har spenderat så mycket pengar på mina tänder nu detta året så nu täcker min försäkring upp halva kostnaden på allt jag gör framöver. Svider lite i min tunna plånbok varje gång jag betalar.

 

 

Igår och idag har det varit riktigt härligt ute och jag och Matilda har verkligen njutit av att få vara ute i friska luften. Igår var det babyöppet nere vid sjön och vi träffades i mammagruppen och fikade innan sångstunden. Riktigt härligt att vi kommit igång och träffas i stort sett varje vecka och delar med oss av det vi upptäcker med våra barn. Sedan kan man ju hoppas att vi även kan ses när barnen blir lite större och kanske inte alltid är med.

 

Idag har det blivit fikahäng på förmiddagen med Sarah, Emmy och lilla Semlan (Selma) hemma hos oss. Matilda blir så glad när Emmy sätter sig brevid henne och man märker att Emmy tycker det är roligt nu när Matilda ger henne lite gensvar. På eftermiddagen var vi nere hos en kompis mamma som i hennes stuga och barnen har fått sitta under ett parasoll och njuta av tillvaron.

Skönt när vädret är så bra och sommaren närmar sig med stormsteg. Längtar tills vi kan åka till någon sjö och Matilda kan få doppa fötterna och vi kan få sitta vid stranden och gräva i sanden. 

 

Har annars börjat komma igång med mina promenader igen och hoppas kunna hålla det till en bra vardagsmotion för att framöver kunna bli mindre och till sommaren kunna ha mer av mina vanliga kläder. Ska på bröllop i sommar och vill så gärna köpa en ny somrig klänning eller iallafall ha på mig någon av de klänningarna jag har i gaderoben. Ska även börja träna mer på gymmet men väntar lite för att se om min kompis kan komma igång efter sin förlossning.

 

 

 

 

 

Livet här hemma knallar på. Det går fort nu med allt. Matilda blir mer och mer sin egna person och hon är för det mesta glad och nöjd med livet. Hon är snart 6månader och det är inte klokt att det gått så fort. 

Börjar nu på allvar fundera på om första tanden är på väg för nu dreglar hon kopiösa mängder, många byten av dreglisar och något ska vara i munnen hela tiden. 

Nu har vi börjat gå på babymassage på måndagsförmiddagar på bvc och kan säga att det är riktigt mysigt. Matilda verkar tycka det är riktigt avkopplande att få massage även om hon inte är helt överens med att få massage på magen (Karin, ledaren på massagen säger att hon återkopplar troligtvis lite till i början med magknipet och att vi gjorde massage då. Detta kan sitta i länge hos bebisar även om själva massagen inte gjorde ont.) Vi har haft lite olika etapper som vi sedan ska kunna använda oss av hemma. Benen börjar vi alltid med för att det ska kännas igen hos barnen vad vi gör. Det är också viktigt att vi sitter på samma platser varje gång och att vi frågar om lov innan vi börjar massera. 

 

 

På tisdagar är det babysim och även detta är en hit för Matilda (skönt). Blir en mysig stund för hela familjen (Oscar tar ut komptid för att kunna vara med) Det är lite som ska fixas med och packas ner för att vi ska komma iväg men jag tror att vi får in det. Redan idag gick allt smidigare än förra gången och vi har några gånger kvar. Det ska även vara öppet just för bebisar på måndagar mellan 12 och 13.30 så ska nog se om man kan gå dit någon gång, antingen med min närmsta vän som bor i trappuppgången jämte eller med min mamma då hon är ledig.

 

Veckorna går fort och bönan bara växer och hon blir mer och mer en egen person som vet vad hon vill ( har hon egentligen vetat hela tiden) och hon har börjat bli mer "rolig" med att man faktiskt kan leka lite med henne och kommunicera och få svar tillbaka. På torsdag är hon hela 5 månader och det känns som det var igår hon var jätteliten och vi hade precis fått henne och låg på BB. Våra närmsta vänner fick en liten tjej förra torsdagen och när vi träffade henne så var hon sååå liten och söt så man längtade till när man själv har en sådan liten igen. Matilda är stooor jämfört med henne. Är så glad för deras skull att allt gick bra (förlosssningen gick väldigt fort) och att de nu är hemma och får njuta av sin lilla familj.

 

Satt och kollade på lite kort på bönan när hon bara var 1 dygn gammal och insåg att det ser ut som ett helt annat barn om man jämför med nu. Det går fort men det är roligt att se hur de förändras. När Matilda föddes så vägde hon 3450gram och var 52 cm lång. På 4 månader har hon gått upp 3575 gram och vuxit hela 10 cm. :) Tur att det inte alltid kommer gå så fort. ;)

 

I måndags var vår böna 4 månader vilket känns lite skumt. Det går otroligt fort och jag kan känna att det är svårt att hänga med i svängarna. Vi har börjat med att ge några skedar med barnmat varje dag och Matilda är intresserad och gapar stort när skeden kommer. Roligt att vi kommit till ytterligare ett utvecklingssteg i bönans liv.

Nu i helgen hade vi namngivning för vår lilla böna här i Ulricehamn. Varken jag (även om jag är uppvuxen med kyrkan) eller sambon kände att det var rätt för oss att ha dop eftersom vi vill att Matilda ska få välja själv om hon vill vara med i svenska kyrkan. Både jag och sambon är medlemmar i kyrkan själva, när vi föddes blev man automatiskt medlem men inte längre. Sambon har inte varit aktiv mer än att han deltog i scouter via mission tror jag som liten. Jag själv blev desto mer involverad men har under senare tid kommit ifrån det.

 

Vi ville ändå samla vänner och familj göra ett litet kalas för att Matilda har kommit till oss så då valde vi namngivning. Vi hyrde en lokal i Ulricehamn och började planera rätt långt innan med mat (sambons mamma ställde upp väldigt mycket med just maten) Det blev väldigt lyckat måste jag säga även om det blev lite bortfall på gästlistan så var det en mysig eftermiddag där vår lilla böna var huvudperson. 

Vi hade valt att ha två faddrar till Matilda som ska finnas där lite extra för henne genom uppväxten. Jag valde min barndomskompis som jag var tärna åt tidigare i höstas, vi har känt varandra sedan vi var riktigt små. Oscar valde sin barndomskompis som han känt länge vet inte riktigt hur länge men länge. 

 

Även om det inte var ett traditionellt dop så ville jag väldigt gärna ha vår gamla dopklänning som både jag och mina syskon hade när vi döptes. Mamma hade hjälpt mig att sätta i banden i klänningen som hade en väldigt fin grön färg. 

 

Jag hade bett två riktigt goa vänner från Säffle om de kunde tänka sig att sjunga en sång under den lilla ceremonin vi hade vilket de mer än gärna ställde upp på. De sjöng en sång som jag lyssnade på mycket under tiden jag var gravid. Den heter "Till Dig" som Sara Dawn Finer sjunger och den väckte en del fina minnen från när bönan låg i magen så som första sparken. 

 

Efter vår lilla ceremoni som vi hade förberett blev det gulaschsoppa, bröd och diverse tillbehör först och sedan cupcakes som jag och min mamma hade bakat tidigare under veckan. Jag var inte helt hundra nöjd med hur vissa cupcakes blev men jag tror ändå det var uppskattat med maten. Tycker ändå dagen blev lyckad och på kvällen när vi kom hem var vi alla tre väldigt trötta.

 

 

 

Det började med att Oscar blev täppt i näsan och gick runt och nös hemma och han hostade och hade sig under förra veckan. Han blev riktigt dålig under dagen då vi hjälpte några vänner att flytta sin mamma/svärmors saker till en ny lägenhet förra helgen. 

 

Under söndagen så började bönan att hosta och hade lite svårt att andas genom näsan så vi köpte näsdroppar till henne och hoppades att det skulle bli bättre, tagit temp på henne under dagarna som gått och hon har legat mellan 37.6-37,8 och det räknas inte som feber förrän det stiger över 38. Har tyckt riktigt synd om lilla Matilda för hon har varit riktigt hängig och sovit mycket. Sedan har hennes mage påverkats av det hela så gör nummer två flera gånger per dag. Vi blev lite fundersamma om det verkligen var hälsosamt för henne att bajsa så mycket och om hon hann få i sig näring från maten innan det åker ut igen. (Hon bajsar bokstavligen tio minuter efter varje måltid) Ringde BVC idag för att rådfråga lite hur vi ska göra om vi kanske ska ge henne mindre mat och fler gånger. Har en helt underbar sköterska på BVC som verkligen lyssnar och tar in det man säger vilket är skönt. Hon sa att det är normalt att barn kan reagera som Matilda gör och verkar hon nöjd mellan målen så ska det nog inte vara någon fara. Vi ska ju till BVC nu på måndag nästa vecka och mäta och väga så då får vi se om hon borde gått upp mer än vad hon gjort. Sedan som min mamma säger så skulle vi märka om detta påverkade henne alltför mycket på kroppen, även om hon inte har enormt mycket att ta av så finns det lite på vår lilla tjockis.

 

Även jag drabbades av att nysa en del och att det kittlades i halsen sådär obehagligt som det gör precis innan det bryter ut. Satt under söndagen och drack honungsvatten och hoppades att det skulle försvinna men tyvärr blev det värre. Näsan rinner och halsen gör ont men jag har sluppit hostan än så länge och jag hoppas slippa bli hes som jag brukar bli när jag är förkyld.

 

 

Idag bjuder jag på en härlig bild när bönan sitter själv (med två kuddar vid sidorna) Hon är väldigt glad att få sitta själv och håller upp kroppen väldigt bra. 

 

 

 

 

Har länge funderat på om jag ska dela med mig av hur det gick till när bönan kom till oss. Som jag skrivit tidigare så var det igångsättning som gällde men tänkte gå in mer på vad som faktiskt hände. Sitter här med min journal och varje gång reagerar jag på när det står "totalt söndertrasad" Jag kan ärligt säga att jag kände inget av den skada som uppstod och efteråt har jag inte känt av någon direkt smärta. (mer än vad som antagligen är vanligt efter förlossning) Ser detta som ett sätt att bearbeta det jag gått igenom. Jag är inte deprimerad och jag är ändå nöjd med min förlosssning även om jag gärna hade velat komma igång själv hemma. 

 

Vi kom in på fredagen den 8 november vid 8.00 efter att vi ätit en ordenlig frukost hemma för att verkligen ladda för en igångsättning. När vi satt där i väntrummet och väntade på att bli uppropade var vi spända på att snart faktiskt få träffa vår lilla böna. Vi visste båda två att det inte skulle ske just denna dagen men vi räknade nog med att hon skulle vara ute på lördag kväll. Min BM hade ju pratat om att jag antagligen var öppen lite grann eftersom jag gått över två veckor. När vi satt där på morgonen kom det in ett annat par där kvinnan hade rätt jobbiga värkar om man säger så. Jag visste inte riktigt var jag skulle kolla för jag ville inte glo på henne när hon satt där och hade så ont. De fick självklart komma in före oss med tanke på styrkan på hennes värkar och när det gick iväg så retade det mig lite att jag inte kunde fått komma in med värkar på det sättet. 

Vid 8.24 blev vi inkallade till ett rum där de gjorde CTG och kollade allmän status på bebisen, hon låg med huvudet neråt men hon var rörlig (BM hade sagt att det var stabiliserat). Det tog en bra stund att kolla ctg eftersom bönan inte riktigt ville samarbeta men vid 9.30 var allt klart men då kom de in och sa att tyvärr var vi tvugna att vänta lite innan vi kunde få ett rum på grund av hög belastning på förlossningen. Vi blev lite oroliga att vi skulle behöva åka hem och vänta tills nästa dag men vi behövde bara vänta några timmar. Det blev en promenad ner till cafeterian och äta lite ( vi fyllde på med godis, tidningar) 

Vid 11.30 kom vi tillbaka till förlossningen och vi blev inskrivna och fick ett rum. Vid 12.00 sattes en till CTG kurva på bebisen som visade sig vara normal. De bedömde att min livmodertapp inte var utplånad utan var 3 cm och vad de kunde känna var den inte mjuk. Jag var öppen 0cm det var en bit kvar  :)

De bedömde att de först fick ta en omgång med prostaglandin vilket är en kräm som de smörjer vid livmodern. Detta påskyndar utplåningen av livmodertappen och brukar vara ett första steg vid igångsättning om man inte är öppen något. Varje gång när de tar denna gel så är man tvungen att vara kopplad till CTG i en timma så det var bara för mig att ligga där och glo i taket. :D

 

Vi fick gärna vara uppe och gå om vi ville så för att sambon skulle få lite energi/mat i kroppen så gick vi till cafeterian igen. (på förlossningen så får inte partnern lunch eller middag så det blev några svängar för sambon och köpa mat) Vi mötte upp svärmor för en fika och hon ville självklart ha uppdatering hur allt kändes. Detta hände vid 14.26 och detta var sista gången jag var ute i friska luften på en vecka!

När vi kom tillbaka var det skiftbyte och vi träffade en helt underbar barnmorska och hennes student. Vi hade i vårt förlossningsbrev skrivit att vi inte ville ha studenter men det kändes så rätt att ha henne därinne och hon var duktig. Det enda som var jobbigt var ju då att de båda var tvugna att känna och klämma på mig. Men jag kan ärligt säga att jag efter ett tag insåg att jag inte fick vara blyg och dra ner byxorna för det skulle bli många som skulle känna på mig. Vid 17.00 kände jag regelbundna sammandragningar och det började kännas lite jobbigt men det var ändå överkomligt. De tog ytterligare en CTG- kurva för att se hur det stod till. Vi var uppe och gick i korridoren för att få tiden att gå och hoppades att det skulle gå framåt. 

 

På kvällen vid 19.40 var det åter dags för ett VU (vaginal undersökning) för att se hur gelen hade fungerat. Livmodertappen låg på 2 cm. Kvällen gick och vi tog en smörgås och lite te och promenader i korridoren. Desto längre vi gick med den där gelen desto mer sved det och gjorde ont. Smärtan blev mer intensiv och jag minns att jag tänkte att nu kanske det skulle komma igång och jag minns att jag väntade på att vattnet skulle gå.

Vid 21.44 har jag kraftiga sammandragningar som gör riktigt ont, de kommer 4-5 stycken under 10 minuter. Eftersom jag har så ont vill de inte ge mig mer gel utan anser för att jag ska orka med så behöver jag få vila under natten. De ger mig full sovdos och jag försvinner rätt bra där under natten, jag sover hela natten men innan jag somnar så ligger jag och sluddrar om gubbar och gummor i det höga gräset utanför fönstret.

 

Nu är vi inne på lördagen den 9 november och jag har fått sova riktigt gott, när jag vaknar ser jag fortfarande "hög" ut i ögonen. Vi äter lite frukost (min aptit är det ingen fel på iallafall) och pratar om hur rolig jag hade varit innan vi somnade. Vid 10.55 tar det en CTG- kurva och bebisen är inte jätteaktiv i magen för tillfället utan morfinet har påverkat bönan lite grann. Jag känner inte av några direkta sammandragningar och sambon tycker att det är obehagligt att det påverkat bönan så som det gjort. Vid dagens första VU har livmodertappen utplånats 50% och jag är öppen 0,5cm :) Jag hade ju hoppats på mer och att vi inte skulle behöva ta en omgång till men det var bara att hänga med i svängarna. Detta innebar en timma under övervakning med CTG igen vilket visades vara normal. Jag känner mer av denna omgången av gel och sammandragningarna ökar i styrka och får panacod mot smärtan vilket delvis hjälper men ändå inte och  jag fortsätter med mina promenader eftersom jag inte kan sitta eller ligga ner för tillfället. Vid 14.30 ungefär görs en VU igen och nu kan de få in ett finger och de utför cx- massage.

 

De vill fortsätta göra kontinuerliga CTG eftersom det visat sena decerelationer under mina sammandragningar och de tror att om jag ändrar läge hur jag ligger ska det inte påverka bönan. Nu har jag riktigt ont och känner att jag inte kan ligga ner i sängen men de mer eller mindre "tvingar" mig eftersom de vill se hur bebisen mår inne i magen och jag håller ut så gott det går. Läkaren kommer in vid 17.00 och funderar på hur vi ska gå vidare för att få igång förlossninge, han funderar på om vi ska ta ytterligare en omgång med gel men ville först göra en VU (jag hoppades just i det läget att det inte skulle behövas någon gel och jag hoppades även att han inte skulle göra undersökningen) Det var barnmorskan som gjorde undersökningen och nu har jag vanan inne med att någon ska känna och klämma. Nu var jag öppen 1,5 cm och konsistensen på livmodertappen var mjuk och barnmorskan ville försöka göra hål på hinnorna. Hon lyckas, tack Maria! Nu kommer en underlig känsla då det blir alldeles blött i sängen. De satte även en elektrod på Matildas huvud för att få en bättre mätning på hennes hjärtljud.

 

Efter en stund får jag lov att äta lite men detta var inte helt lätt utan man fick passa på mellan sammandragningarna som kommer oftare än tidigare. Innan nattpersonalen går på diskuteras det om jag vill/behöver en sovdos för natten och jag känner själv att det nog vore bra för min del men de vill inte att arbetet ska stanna upp som det gjorde förra natten. Efter en diskussion mellan mig och sambon och läkaren så är det okej med att ta sovdos för att jag ska kunna samla kraft inför förlossningen. Innan jag somnade minns jag att tanken slog mig om att vi kanske skulle få en bebis under natten eller på söndagen. Kände mig nervös och funderade på om jag var redo för detta. Sov gott även denna natten och när jag vaknade var jag orolig att allt hade stannat upp som morgonen innan. Men så var inte fallet. 

 

Kan ju nämna att söndagen var den dagen som kändes som längst eftersom det var då jag blev kopplad till droppet (vilket var skönt) men då var jag inte lika rörlig. De började att ge mig 10ml/h och nu började det kännas som vad skulle se som en förlossning. Klockan var då 10.30 och nu går det fort med besluten om droppet som höjs med 30ml/h och sänks när mina värkar blir för intensiva. Jag får in en väldigt skön gungstol på rummet och följer med spänning min CTG kurva och andas genom värkarna som är täta och gör väldigt ont. Jag använder mig av lustgas för att komma genom värkarna. Vid en tidpunkt när de höjer droppet till 40ml så påverkar detta bebisen en del och jag själv får väldigt täta värkar. Droppet sänks och höjs om vartannat. 

Vid 13.45 görs en VU igen och nu är jag öppen 4 cm och livmodertappen är i stort sett utplånad vilket får mig att känna en enorm lättnad för nu börjar jag se slutet även om jag vet att det är en bra bit kvar, jag ska ju klämma ut Matilda också. Nu diskuterar vi smärtlindring och de erbjuder mig taktil massage av fötterna. Hur skönt som helst att få massage och det fick mig att glömma hur ont det faktiskt gjorde i värkarna. Jag var lite orolig att jag skulle sparka till sköterskan som masserade men det gjorde jag inte och vi hade en trevlig stund där då hon andades med mig genom värkarna. Under massagen kommer värkarna väldigt för tätt och jag får ingen möjlighet att vila mellan så de sänker droppen ännu en gång. Klockan blir 14.24 och det börjar kännas som att bebis aldrig kommer komma utan jag upplever det som att värkarna är det enda som finns. Jag får bensyl eftersom det var över 18 timmar sedan mitt vatten gick och dessutom nu går jag in i aktiv fas av förlossningen. 

 

Nu går det väldigt fort efter detta och delar är lite borta för mig. 14.30 kommer vi in i ett förlossningsrum och jag börjar med att jag kräks upp allt vad jag ätit under dagen. undersköterskan uppmärksammar detta och ser då till att det både finns nyponsoppa och vanlig dricka/vatten inne på rummet. Nu känner jag mig lite rädd för hur allt känns runt mig men känner att jag måste låta de som arbetar runt mig få hjälpa mig genom det som komma skall. Lustgasen gör mig inte direkt lyllig eller illamående som man hört om utan det hjälper mig nog mer att komma genom värkarna. 15.45 så är jag öppen 5 cm och livmodertappen är nu helt utplånad. Jag har tidigare pratat smärtlindring med barnmorskorna (vi bytte ju några stycken) nu har vi underbara Maud som var väldigt bestämd men ändå go på sitt sätt. Vi hade diskuterat om att prova kvaddlar men det var allldeles försent ansåg Maud och hon trodde att EDA var bättre. Jag och min sambo hade även pratat om detta och detta blev tillslut det vi valde, vilket jag är oerhört tacksam för. Precis innan narkosläkaren kom in vet jag att jag skrek till sambon att jag ville dö att jag inte orkade mer smärta så då måste jag fått nog. Vid 17.45 var jag öppen 10 cm och då var det bara att ta i. Själva krystandet gick ändå bra, man tar i kan jag ju säga och man får krafter som man inte tror man har. Sambon var duktig och pusha på, gav mig vätska och hjälpte mig genom värkarna (även om Maud ansåg att han kunde varit med mer) Vi fick prova att jag drog i ena änden i ett draglakan så skulle sambon hålla emot och han sa efteråt att jag drog som bara den och det var svårt att hålla mot.

 

Precis innan Matilda kommer ser de att hennes hjärtljud börjar gå neråt och de var oroliga att navelsträngen eventuellt låg runt halsen. Men denna information var något vi fick reda på i efterhand. De var tvugna att få ut henne så de rekomenderade handpåläggning vilket vi självklart godkände då det enda vi tänkte på var att få ut lilla bönan. Handpåläggning innebär att en barnmorska/sköterska kommer in och trycker all sin vikt på magen i värkarna vilket då ska få barnet att komma ut. Detta gjorde ont självklart och var väldigt obehagligt men det fungerade bra och 18.58 föddes världens finaste lilla tjej med en tilltryckt näsa. Hon hade inte navelsträngen runt halsen men hon var invirrad i den med hela kroppen. Hon kom lite snett med huvudet till en början men rätade sedan upp sig och jag fick upp henne på brösten och den känslan är obeskrivlig. Jag kollade på sambon som grät och jag grät och lyckan var total. Att äntligen få träffa den lilla varelse som funnits inne i magen är underbart. Det gjode ont att föda barn kan jag ärligt säga men det är absolut något av det bästa jag gjort. Den värsta smärtan är precis när huvudet är vid öppningen och det svider och bränner i hela kroppen. 

 

Nu till det lite tråkiga av min förlossning som blev efteråt. Jag sprack väldigt illa i slutet när allt gick så fort. De var oroliga för Matilda och ville få ut henne genom handpåläggning och detta gjorde att hela förloppet gick för fort för min kropp. I många fall går detta bra men inte denna gången. De sprack hela vägen bak och fick åka på operation. Jag kommer inte gå in på deltaljer på vad de gjorde för ärligt talat har jag inte koll på det själv. Jag fick rätt stora skador både fram och bak och vad jag förstått så var det svårt att sy ihop det och läkarna trodde inte det skulle bli så bra som det blev.

 

Operationen pågick mellan 00.03 och 03.56. Jag låg alltså och väntade på förlossningen på att operationen skulle börja (men jag hade ju Matilda att mysa med och sambon att prata med så det var lugnt) 

När jag sedan åkte iväg till operation kände jag en stor klump i magen, att lämna min bebis och sambon själva kändes inte rätt alls och tankarna for genom huvudet. "Vad händer om jag inte vaknar upp?" "Vem ska mata Matilda när jag inte är där?" "Vad hände med den berömda brickan man får efteråt?" Angående den berömda brickan så fick inte jag någon :( min sambo däremot fick den senare under kvällen med två koppar, fyra smörgåsar och den lilla flaggan på. Kändes troligen väldigt deprimerande.  Under operationen hade jag tre läkare inne hos mig och kollade så allt blev så bra som möjligt. Det är här man kan läsa "Totalt söndertrasad" 

Jag förlorade en del blod men inte tillräckligt för att få blod efteråt. Mitt blodvärde låg nere på 90 vid en tidpunkt så för att få upp det fick jag äta järntabletter ett tag efter förlossningen vilket i sin tur fick mig att bli illamående och hård i magen.

 

När sambon och bönan kom till uppvaket och vi blev körda till BB så var jag överlycklig och jag kunde inte sluta titta på vårt underverk. Vi stannade på BB till 14 november så det var en lång vistelse på sjukhuset och jag hann både bli väldigt glad men otroligt ledsen under den tiden. Det var hurt skönt som helst att få komma hem med vår lilla älskling och att träffa familjen. 

 

Nu i efterhand mår jag riktigt bra, har inte haft ont och det har läkt fint. Var på efterkontroll för en vecka sedan och läkaren som var med under operationen som jag träffade var riktigt imponerad över hur bra det hade läkt. Hon kunde se att jag hade varit försiktig och låtit kroppen få vila vilket var skönt att höra. Det vi pratade om var framtida förlossningar och att hon rekomenderade planerade kejsarsnitt då hon inte tror att det går få ihop det så fint som det blivit nu om jag skulle spricka igen. Hon sa att risken att jag spricker är ändå stor när man spruckit en gång innan. Klart jag är lite ledsen att jag inte kommer kunna föda vanligt men oerhört tacksam att jag fått göra det en gång iallafall. Jag ska komma igång med träningen nu efter att jag fixat träningskort och hoppas kunna bli av med mina gravidkilon och några extrakilon. 

Idag var det så dags för första föräldragruppen efter förlossningen. Har sett fram emot att få träffa andra mammor och deras barn i samma ålder för att kunna diskutera hur det känns nu med det nya livet och hur de klarar av vardagen. Jag har ju en kompis som har barn som jag gärna pratar med som fick barn ett år innan mig vilket är skönt för då kan man rådfråga om allt möjligt för hon har gått igenom det.

 

Kom till BVC lite småstressad för jag trodde att jag var sen men var inte sist in allafall :) Inne i rummet satt det både mammor och pappor med sina barn och när vi kom in fick vi skriva våra namn på en lapp och ställa framför där vi satt. Jenny som är vår BVC sköterska började med att välkomna alla och berättade lite om varför vi har gruppen och att den är till för att vi föräldrar ska få utrymme att växla erfarenheter och tankar. Alltså kommer inte informationen ta så mycket plats som den gjorde i vår föräldragrupp i Göteborg innan bönan kom, skönt tycker jag.

 

Först gick vi ett varv och presenterade oss, våra barn, ålder och var ungefär vi bor. Vi pratade om just föräldraskap om hur det känns med det nya livet och sömnen. Vi fick se en film som jag helt ärligt inte kommer ihåg mycket av eftersom Matilda blev lite gnällig (jämfört med andra var hon sååå lugn). Jenny var väldigt noga med att i början tala om att det är ju helt okej om man behövde gå iväg för att mata, byta blöja eller vagga sitt barn. 

 

Efter att Jenny hade visat filmen var det fika till självkostnadspris, var inte mycket till fika men en kopp kaffe gick ju ner iallafall. Nästa gång kanske jag tar med en frukt eller en smörgås beroende på hur länge vi stannar. Idag drog tiden verkligen iväg och vi var inte hemma förrän efter fyra. En riktigt trevlig stund på BVC och jag pratade faktiskt med tre andra mammor som jag tycker verkade trevliga, två bor i stan och den andra utanför. Kan nog bli en träff på babyöppet här framöver.

 

Kan ju uppdatera att vi bytt föräldragrupp, inte för att det inte verkade bra men kände att det kommer skilja utvecklingsmässigt mellan Matilda och de andra. Sedan har jag en bekant osm fick barn två dagar efter oss och hon och hennes son hamnade i en annan grupp så vi kollade om vi kunde få byta vilket gick bra.