Denna eviga väntan
Ibland kan förlossningen behöva sättas igång innan den startar spontant. Oftast är en igångsättning planerad och man har tid att förbereda sig och ställa frågor.
Att sätta igång en förlossning
Vid en igångsättning startas förlossning på konstgjord väg. Det finns flera metoder och vilken som används beror på hur mogen livmodertappen är. Att livmodertappen är mogen betyder att den har mjuknat och börjat öppna sig. Det går att starta förlossningen på olika sätt, dels med hjälp av mediciner, dels genom att försöka vidga livmodertappen.
Olika skäl till igångsättning
Det finns flera olika anledningar till att man kan behöva sätta igång en förlossning. Om förlossningen inte har startat av sig själv inom 42 veckor kan en igångsättning bli aktuell. Men ibland kan förlossningen behöva sättas igång även innan beräknat förlossningsdatum till exempel när kvinnan drabbats av havandeskapsförgiftning, komplikationer till följd av diabetes eller när barnet inte växer som förväntat. I vissa fall kan förlossningen sättas igång för barnet istället inte ska växa sig för stort eller för att det bestämts att barnet bör födas ett visst datum för att barnet eller mamman har en sjukdom. Det händer också att förlossningen sätts igång om man har en stark förlossningsrädsla eller svåra graviditetsbesvär.
Beslut om igångsättning
Innan det fattas beslut om en igångsättning är det vanlig att det görs en undersökning med hjälp av ultraljud för att se hur barnet ligger och få en uppfattning om vad det väger. Vid denna undersökning brukar också mängden fostervatten mätas. Det görs för att mäta hur moderkakan fungerar och för att se hur mycket skyddande fostervatten barnet har runt sig. Läkaren gör även en gynekologisk undersökning för att känna om livmodertappen är tillräckligt mogen för att en igångsättning ska lyckas.
När man fått beskedet om att förlossningen bör sättas igång, pratar man tillsammans med läkaren och barnmorskan om hur detta ska gå till och vilken metod som passar bäst. Sjukvårdspersonalen ger alltid vägledning och ser till mammans och barnets bästa. Det är viktigt att man är delaktig i beslutet eftersom det påverkar förlossningen och att man får möjlighet att ställa frågor.
Hur går en igångsättning till?
När det är bestämt att förlossningen ska sättas igång får man komma till förlossningsavdelningen. Där blir man mottagen av en barnmorska som känner på magen och undersöker hur barnet ligger inne i livmodern. Med hjälp av en CTG-apparat kontrolleras barnets hjärtljud, mammans puls och blodtryck. Det görs en gynekologisk undersökning igen för att bedöma livmodertappen.
Metoder för igångsättning
Vilken metod som används kan bero på individuella faktorer och på hur mogen livmodertappen är. Ibland kombineras de olika metoderna.
Ta hål på fosterhinnorna
Att ta hål på fosterhinnorna är oftast ett enkelt sätt att sätta igång en förlossning. Denna igångsättningsmetod används när livmodern är redo för värkarbete och livmodertappen är mogen och tillräckligt öppen så att man når hinnorna. Detta sätter igång värkarna precis som de skulle satt igång om vattnet gick på naturlig väg. Hålet görs med ett enkelt instrument och känns inte för barnet eller för mamman. När fostervattnet rinner ut efter att hinnorna öppnats sjunker barnets huvud ned och pressar mot livmoderhalsen.
Ballongmetoden
Ett annat sätt att sätta igång förlossningen på är ballongmetoden. Metoden innebär att en mjuk plastslang med en liten ouppblåst ballong fäst i ena änden, förs upp genom slidan in i livmodern. För att ballongen ska kunna föras in krävs att livmodertappen har börjat öppna sig lite grann. Ballongen fylls med saltvatten och trycket på livmodermunnen gör att förlossningen startar. När livmodertappen öppnat sig tre till fyra centimeter ramlar ballongen ut och då kan man även behöva ett värkstimulerande dropp.
Värkstimulerande dropp
Värkstimulerande dropp är en vanlig metod för att sätta igång en förlossning. Man får då ett dropp in i blodet med hormonet oxytocin. Dropphastigheten kan anpassas utifrån hur starka värkar man får och hur förlossningen går framåt. För att ett värkstimulerande dropp ska fungera krävs det att livmodertappen är ordentligt mogen och mjuk. Värkstimulerande dropp är effektivast om hinnorna har brustit.
Mognande läkemedel
Om livmodertappen är helt omogen behöver man först påskynda mognaden med läkemedel. Hormonet prostaglandin kan ges som tablett eller läggas i slidan bakom livmodertappen som en gel eller som en stav fäst i ett snöre. Med hjälp av snöret kan man dra ut staven om värkarna blir för starka. Denna behandling gör att livmodertappen mognar. Ofta får man senare också komplettera med ett värkstimulerande dropp.
Hur lång tid tar det?
Det är olika hur man reagerar på metoderna. Det går därför inte att förutsäga hur lång tid förlossningen kommer att ta. Ibland kan det dröja upp till två dygn från det att igångsättningen inletts till dess att förlossningen startar.
Om igångsättningen görs innan kroppen är redo kan det ibland krävas flera behandlingar innan förlossningen verkligen startar. Ofta kan man behöva börja med gel eller slidstavar en dag för att nästa dag bedöma om det går att sätta dropp eller om det behövs ytterligare gel eller stav. Om förlossningen inte sätter i gång efter upprepade försök kan den behöva avslutats med ett kejsarsnitt.
Ibland blir det inte som planerat
Det kan vara svårt att reglera mängden hormoner så att värkarna kommer igång regelbundet och leder förlossningen framåt men ändå inte blir för täta eller för starka. Man kan reagera olika på de hormoner som ska sätta igång förlossningen.
Det är därför vanligare att förlossningen behöver avslutas med hjälp av sugklocka eller kejsarsnitt vid igångsättning än när kroppen själv sätter i gång förlossningen.
