gronkiwi.blogg.se

Har börjat läsa en del bloggar på gravdiblogg.se igen, där skriver både de som väntar på sina små guldklimpar och de som precis fått. Tycker det är väldigt roligt att läsa andras upplevelser om att vänta barn och deras hur deras liv förändrats sedan de fick barn och veta att även jag har/är i den situationen. Kommer ihåg i början av min graviditet att jag hade svårt att acceptera min växande mage som bara var i vägen hela tiden. Det gick sedan över i att jag älskade min mage. I slutet när jag gick över två veckor gick detta över till att jag ville bli av med magen, inte för att jag inte älskade den utan för att det var tungt. Sedan längtade jag efter den lilla krabaten inne i magen som visade sig vara vårat underbara humörsknippe Matilda.

Jag tog ju kort på magen ungefär varje vecka för att kunna se skillnaden när den växte och nu när jag tittar på de korten så längtar jag tillbaka till att vara gravid. Ska villigt erkänna att jag inte trodde jag skulle känna så men man kan inte styra över detta. Jag säger inte att jag vill ha barn imorgon men kanske inte väntar alltför många år innan nästa kommer.

 

Känslan av att något växer inne i magen är rätt fantastisk och något som jag verkligen vill uppleva igen. Senast igår pratade jag och sambon om hur overkligt det fortfarande känns hela grejen med förlossningen att Matilda legat i magen och nu är hon här. Rollen som föräldrar tycker jag vi har axlat bra och det känns mer och mer naturligt att ha henne hos oss. Älskar livet som mamma och hoppas att jag ska få uppleva hela resan med att vara gravid flera gånger.

 

 

(Vet inte varför bilderna lägger sig på sidan)

 

Nu har vi haft två väldigt mysiga dagar med julfirande tillsammans med nära och kära. Julaftons morgon började med att en liten tjej kom över till vår säng ganska tidigt och ville mysa. Hon pratade och kollade runt och utforskade mammas ansikte några gånger. Efter att vi alla hade gjort oss julfina åkte vi upp till min pappa (morfar) där vi började göra ordning julmaten. Det var jag, min sambo, Matilda, min pappa och min syster detta året eftersom min bror med familj åker varannat år till hans frus familj.

 

På julafton har vi i min familj som tradition att vi endast doppar mitt på dagen och inte något typiskt julbord med jansson eller liknade (det äter vi på juldagen). Själklart kollade vi på Kalle men kan ärligt säga att jag kollade inte alls mycket i år, pratade med syster och hade roligt åt vissa kommentarer :)

När Matilda och hennes kusin Arvid blir lite större så blir det väl dags igen att faktiskt kolla på Kalle och diskutera hur intressant det är att tomtarna har färdig shackrutig färg. Även en sådan sak som att vi inte hade någon tomte kommer återkomma när barnen blir större. Matilda fick av någon underlig anledning flest klappar.

På kvällen åkte vi till sambons familj och när vi kom dit väntade en stor hög med julklappar till Matilda och någon enstaka till mig och sambon. Vi fick en gunghäst, kläder och en lära gå vagn bland annat, vilket vi inte hade förväntat oss men det uppskattas.

Hela kvällen gick sambons mamma och hennes syster runt med Matilda och hon kom endast till mig när det skulle matas vilket gav mig och sambon lite avkoppling. Vår lilla böna fick även träffa sin gammelmormor som jag tror blev väldigt rörd av att få se Matilda. 

 

Under juldagen åkte vi till min mamma och hennes sambo. Där åt vi mer ett julbord med blandad kompott och jag måste säga att det var riktigt lyckat. Ibland kan man känna att det är något på bordet som inte blev riktigt så gott som man vill men i år var det gott. Även här fick Matilda en hel del klappar, mycket hemstickat till min och sambons förtjusning. Under kvällen har vi suttit och pratat och snaskat på goda ostar, kex och godis i mängder.

Jag kan bara säga att det varit en lyckad första jul för Matilda och för oss som föräldrar, det har varit lugnt och skönt och alldeles lagom.

Bjuder på en bild från juldagen när både Matilda och mamma (mormor) somnat. Det är tröttsamt att fira jul och sedan även en på Matilda och hennes fina julutstyrsel.

 

 

 

 

 

 

 

Det är svårt att hitta tid till att kunna sitta ner själv vid datorn och uppdatera bloggen just nu när vi myser och njuter av vår lilla solstråle här hemma. Jag älskar att vara mamma och känner mig pigg även om det blir tidiga mornar och amning och blöjbyten under natten. Samarbetet mellan mig och sambon fungerar bra.

 

Nu var det en månad sedan Matilda föddes och vi känner oss rätt bekväma med varandra. Det är fortfarande lite svårt för både mig och sambon när hon blir riktigt upprörd och arg så hon inte vet hur hon ska handskas med omvärlden. Vi lever fortfarande i vår lilla bebisbubbla och det känns lite skumt att komma ut och röra sig bland folk men det går framåt. Det roliga är att jag sa till en kompis attnär hon fick barn och hon tyckte det var lite jobbigt i de situationer  av att vara ute bland folk i början om hennes dotter skulle bli ledsen. Då sa jag att hon skulle inte bry sig. Det skulle gå hur bra som helst men nu när man själv sitter i samma sits känns det på exakt samma sätt som för henne.

 

Jag trodde nog inte att det skulle vara så svårt som det faktiskt är att höra hur ledsen hon är när sambon byter blöja och hon bara skriker hela tiden för att det är kallt eller hon är hungrig, det har varit så många gånger som jag gått in i barnrummet bara för att se hur det går. Jag litar helt på min sambo att han kan (han är så försiktig och fin med henne) men mina modersinstikter tar nog ofta vid i dessa situationer.

 

Vår lilla dotter har ett otroligt humör ibland (ärvt från mig) och hon gör sig gärna hörd när hon inte får som hon vill eller när saker inte sker tillräckligt snabbt enligt henne. När det kommer till amning kan det vara svårt att få ro till att äta och både mitt och hennes tålamod testas då. Därför kan jag uppleva att det är lite svårt att amma utanför hemmet eftersom det kanske inte är lika lugnt som när det bara är vi hemma. Hon äter rätt mycket, speciellt på kvällarna så då är det mest att sitta i soffan. Fram tills nu har hon fått ersättning en/två gånger om dagen eftersom vi upplever att hon inte blir nöjd av att bara ammas. Jag vet inte om jag inte riktigt har så det räcker eller om det att hon inte har tålamod att ligga vid brösten. BVC har sagt att det är helt okej om hon visar att hon behöver ersättning så kan vi ge henne det. Hon tycker att det är bra att vi försöker amma så mycket som möjligt men att jag inte är en dålig mamma bara för att vi ger henne ersättning.

Jag hoppas kunna amma henne ett bra tag till men vissa dagar känns det inte riktigt som så.

 

Oavsett vad så älskar jag min dotter och jag gör allt för henne och vill hennes bästa.

Ikväll har jag bara haft det riktigt mysigt med Matilda. Hon har varit så nöjd och glad vilket gör mamma nöjd och glad. 

 

Vi har legat i soffan och jag blir alldeles varm inombords när hon efter amning lägger sitt lilla huvud mot mitt bröst och bara myser ner sig. Mamma är en bra kudde :)

Nu har det gått två veckor och vi börjar sakta komma in i våra nya roller. 

 

Känslan som kommer över mig när jag vaknar varje morgon och hör den lilla ha små ljud för sig jämte mig är underbar. Även om kvällarna är lite krångliga med magknip och att komma till ro så älskar ja min nya roll.

 

Många har varit och är nyfikna på  namnet på vår lilla solstråle och vi har bestämt vilket tilltalsnamn hon ska få. Det som är svårt är att få till de andra namnen så att de ska gå ihop bra, vi funderar på om vi ska ha ett andranamn eller två. Men framtiden får utvisa vilka namn det blir. Just nu njuter vi bara av vår lilla Matilda