gronkiwi.blogg.se

Mars och april månad verkar vara en månad då många jag känner ska få barn, de som jag umgåtts med när jag var mindre, syskon till min svägerska och två av mina närmsta vänner. Om man tänker tillbaka 9 månader så var det runt semester och sommaren som det var bebisverkstad i många av dessa hemmen där det snart ska fyllas med bebisskrik, bajsblöjor och mys.

 

Jag har ju mest koll på mina närmsta och nu på morgonen vid fem så kom det en liten goding i Norrköping. En liten kille som är efterlängtad av både mamma och pappa men främst tror jag storebror har väntat med spänning. Jag ser fram emot att få träffa lille killen när sommaren närmar sig och få lukta på liten bebis. Allt verkar ha gått bra även denna gången och nu väntar vi bara på en liten bild på nytillskottet. Nu väntar och hoppas vi att den vännen jag umgås mest med under dagarna snart ska få sin lilla bebis. Har förstått att det gjort riktigt ont nu det sista och jag lider med henne att hon inte kan göra det hon brukar göra. Detta är andra barnet även för henne och allt verkar vara mycket värre denna gången :( jobbigt för henne och jag förstår att hon vill få ut bebisen snart. De vet inte vad det blir men jag hoppas först och främst att bebisen är frisk och hel men sen vore det roligt om det vore en liten kille tycker jag :P (vet även att föräldrarna hoppas på detta lite grann även om en flicka är välkommen i familjen också) Även i denna familjen har vi ett blivande storasyskon som kanske inte riktigt förstått att hon snart ska bli storasyster men som jag tror blir en riktigt bra syster. Hon har tränat och tagit hand om Matilda för fullt sedan hon föddes så det ska nog inte bli några problem ;) 

 

 

 

Satt och kollade på lite kort på bönan när hon bara var 1 dygn gammal och insåg att det ser ut som ett helt annat barn om man jämför med nu. Det går fort men det är roligt att se hur de förändras. När Matilda föddes så vägde hon 3450gram och var 52 cm lång. På 4 månader har hon gått upp 3575 gram och vuxit hela 10 cm. :) Tur att det inte alltid kommer gå så fort. ;)

 

Jag läser ju en del andra bloggar om hur andra upplever sina graviditeter och livet med deras nya familjemedlem. Idag var jag inne på en blogg där mamma varje månad skriver om vad hennes barn tycker om, gör och vilka steg i utvecklingen barnet uppnått.

 

Jag kan själv känna att man vill framåt hela tiden och man njuter inte alltid så mycket som man borde av att vara i nuet. Jag minns den första tiden då det bara var att amma, byta blöja och lära känna varandra. Då gick ju dagarna ut på det och då njöt jag verkligen. Varför släppte jag dem tankarna så mycket?

 

Men nu när Matilda är 4 månader och vi går på föräldragrupp och vi ser andra barn på öppna förkskolan så kommer man på sig själv att man mestadels tänker framåt hela tiden. 

Det har varit att man vill att hon ska vända sig från mage till rygg, sen blev det rygg till mage. Man har väntat på att hon ska hitta sina händer och sedan sina fötter. Jag väntar med spänning nu på att hon ska kunna sitta någorlunda själv.

Bara en sådan sak som att hon skulle få fylla 4 månader så vi skulle få ge henne lite smakportioner (glad i mat är hon så det är inga problem) har både jag och sambon sett fram emot. Men nu när vi är där så ser man lite till nästa steg och att snart får vi börja ge henne mer mat och att det faktiskt ska ersätta ett mål med ersättning.

 

Jag vill det bästa för mitt barn och jag vill att hon ska utvecklas och bli en fantastisk person (med lite hjälp). Jag vill känna att jag inite bara tänker framåt hela tiden utan faktiskt njuter av att vara i stunden lite grann, det måste jag träna på lite grann.

 

 

I måndags var vår böna 4 månader vilket känns lite skumt. Det går otroligt fort och jag kan känna att det är svårt att hänga med i svängarna. Vi har börjat med att ge några skedar med barnmat varje dag och Matilda är intresserad och gapar stort när skeden kommer. Roligt att vi kommit till ytterligare ett utvecklingssteg i bönans liv.

Har börjat komma igång med att träna igen och det känns riktigt skönt. Känslan när jag varit och tränat är så otroligt skön för mig och jag känner att jag mår bra av att få komma iväg och köra slut på min kropp. Nu ska jag inte sticka under stolen med att jag inte alltid är så motiverad och jag kan ibland hoppa även fast jag vet att jag inte borde. 

 

Under graviditeten gick jag upp en del men inte ofantligt mycket men jag tror att efter förlossningen då jag inte fick träna så enormt mycket så la jag på mig några kilon (i stort sett det jag låg på i slutet av graviditeten) Efter ett antal veckor började jag tröttna på att jag inte kan få på mig mina vanliga byxor så då var det dags att komma igång. Jag har en del kvar och jag längtar tills jag kommer från mysbyxor och mammakläder och att jag blir mer nöjd när jag ser mig själv i spegeln. 

 

Matilda växer och utvecklas varje dag och det är underbart att se. Hon har börjat få in att vända sig från rygg till mage (ostbågen kallar vi henne) och jag upplever att hon vill förflytta sig lite från ett ställe till ett annat. Nu uppskattas det mer att ligga på mage än tidigare. Hon "pratar" så otroligt mycket när hon är vaken och kommunicerar med oss andra på ett helt annat sätt, turtagning tränas varje dag. Vi märker att hon mer och mer testar att använda sin röst då hon både skriker till och gurglar. När hon legat i sängen och sovit så märker man att det är inte alltid lika stor panik när hon vaknar att få komma upp. Nu kan hon ligga och prata en stund med sig själv eller med sin gosedjursgiraff som hon har jämte sig i sängen. Kan säga att vi njuter av henne väldigt mycket just.