gronkiwi.blogg.se

Jag läser ju en del andra bloggar om hur andra upplever sina graviditeter och livet med deras nya familjemedlem. Idag var jag inne på en blogg där mamma varje månad skriver om vad hennes barn tycker om, gör och vilka steg i utvecklingen barnet uppnått.

 

Jag kan själv känna att man vill framåt hela tiden och man njuter inte alltid så mycket som man borde av att vara i nuet. Jag minns den första tiden då det bara var att amma, byta blöja och lära känna varandra. Då gick ju dagarna ut på det och då njöt jag verkligen. Varför släppte jag dem tankarna så mycket?

 

Men nu när Matilda är 4 månader och vi går på föräldragrupp och vi ser andra barn på öppna förkskolan så kommer man på sig själv att man mestadels tänker framåt hela tiden. 

Det har varit att man vill att hon ska vända sig från mage till rygg, sen blev det rygg till mage. Man har väntat på att hon ska hitta sina händer och sedan sina fötter. Jag väntar med spänning nu på att hon ska kunna sitta någorlunda själv.

Bara en sådan sak som att hon skulle få fylla 4 månader så vi skulle få ge henne lite smakportioner (glad i mat är hon så det är inga problem) har både jag och sambon sett fram emot. Men nu när vi är där så ser man lite till nästa steg och att snart får vi börja ge henne mer mat och att det faktiskt ska ersätta ett mål med ersättning.

 

Jag vill det bästa för mitt barn och jag vill att hon ska utvecklas och bli en fantastisk person (med lite hjälp). Jag vill känna att jag inite bara tänker framåt hela tiden utan faktiskt njuter av att vara i stunden lite grann, det måste jag träna på lite grann.