Saknar...
Har börjat läsa en del bloggar på gravdiblogg.se igen, där skriver både de som väntar på sina små guldklimpar och de som precis fått. Tycker det är väldigt roligt att läsa andras upplevelser om att vänta barn och deras hur deras liv förändrats sedan de fick barn och veta att även jag har/är i den situationen. Kommer ihåg i början av min graviditet att jag hade svårt att acceptera min växande mage som bara var i vägen hela tiden. Det gick sedan över i att jag älskade min mage. I slutet när jag gick över två veckor gick detta över till att jag ville bli av med magen, inte för att jag inte älskade den utan för att det var tungt. Sedan längtade jag efter den lilla krabaten inne i magen som visade sig vara vårat underbara humörsknippe Matilda.
Jag tog ju kort på magen ungefär varje vecka för att kunna se skillnaden när den växte och nu när jag tittar på de korten så längtar jag tillbaka till att vara gravid. Ska villigt erkänna att jag inte trodde jag skulle känna så men man kan inte styra över detta. Jag säger inte att jag vill ha barn imorgon men kanske inte väntar alltför många år innan nästa kommer.
Känslan av att något växer inne i magen är rätt fantastisk och något som jag verkligen vill uppleva igen. Senast igår pratade jag och sambon om hur overkligt det fortfarande känns hela grejen med förlossningen att Matilda legat i magen och nu är hon här. Rollen som föräldrar tycker jag vi har axlat bra och det känns mer och mer naturligt att ha henne hos oss. Älskar livet som mamma och hoppas att jag ska få uppleva hela resan med att vara gravid flera gånger.
(Vet inte varför bilderna lägger sig på sidan)


Matilda och en av hennes bff Nallen som hennes farbröder gav henne.