Att bli mamma
Bara att säga ordet "mamma" känns väldigt annorlunda men det stämmer ju ändå delvis. Jag blev mamma från den dagen då vi fick reda på att bönan låg därinne i magen. Det blir ju även mer verkligt när jag började känna den lille sparka tillbaka när jag tryckte mot magen. Nu behöver jag inte trycka något innan jag känner den lilla rulla runt därinne.
Men just att jag ska bli/är mamma är väldigt spännande och det är en intressant känsla som gör mig alldeles varm inombords. Att jag ska få denna gåvan tillsammans med sambon. Jag älskar tanken på att jag är inte bara Christina utan jag även är mamma.
Det skrämmer mig lite att jag inte ska räcka till eller att andra ska se snett på mig hur jag tar hand om bönan. Försöker intala mig själv att det är jag som känner mitt barn bäst och det är ingen annan än jag och min sambo som ska uppfostra hen. Vi kommer lära oss tillsammans och även om vi gör misstag så lär vi oss av dem och går vidare.
En av mina närmsta vänner har haft liknande tankar innan hon fick barn, var väldigt orolig i början av hur andra såg på henne som mamma. Men hon har verkligen släppt det och jag är grymt imponerad av hur hon har hanterat mammarollen på ett sådant bra sätt. Det lugn som hon utstrålar även när det kanske känns hopplöst ger mig hopp om att jag kommer klara det lika bra.